Britt Olsson, sjukgymnast i Sala
Datum: 2006-04-24
Intervjuare: Britt Olsson
Britt Olsson är född 1937 på Hall i Södertälje, där fadern arbetade som arbetsledare i en verksamhet med ”vanartiga gossar”. År 1940 blev Hall fängelse och familjen flyttade till Salbohet. Efter 6-årig folkskola tog Britt realexamen i Sala, fortsatte på gymnasiet men flyttade till Västerås och tog studentexamen 1957.
Drömmen var att bli gymnastiklärare. Men Britt hade otur, hon var jämngammal med prinsessan Birgitta, som ju blev gymnastikdirektör, vilket medförde att yrket blev populärt. Många sökande till utbildningen men Britt kom inte in. Det blev istället utbildning till sjukgymnast på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Året var 1958. Utbildningen var två-årig. Teori och praktik. Instruktionsgymnasterna var stränga och eleverna fick genom praktiska prov visa att de hade tillgodogjort sig utbildningen. Efter examen arbetade Britt på Karolinska sjukhuset som vikarie och även en tid på ett hem för utvecklingsstörda i Upplands Väsby.
Britt hade nu gift sig och fått barn. Det var svårt att få en bra bostad i Stockholm. I Sala lockade man med lägenhet. Det var ont om sjukgymnaster. På så vis kom hon tillbaka till sala och började arbeta på Sala lasarett.
Sjukgymnastiken bedrevs i källaren under den våning där idag psykadministrationen har sina lokaler. Man arbetade sexdagarsvecka. Arbetet var hårt, 16-20 patienter per dag. På remisserna från läkarna stod vad som skulle göras med patienterna, vilket kändes bundet.
Barnpassningen ordnades genom att maken studerade i hemmet och att morfar ställde upp. Sex månaders föräldraledighet var det på den tiden.
Britt berättar om skillnader i behandlingar förr och nu. Reumatiker ansågs må bäst av att lindas in i fetvadd och ligga stilla. Massage har då och då ifrågasatts.
I början av 1980-talet började Britt arbeta på Landstingshälsan som företagsgymnast på halvtid. Hon bedrev även privatpraktik på halvtid. I slutet av 1980-talet sålde hon privatpraktiken och började arbeta i en verksamhet som kallades för ”Grupper för långtidssjukskrivna”, ett samarbete mellan landstinget och försäkringskassan och som sedan gick över till att kallas ”Motion på recept”. Det var en mycket bra verksamhet för personer som var i riskzonen för att bli sjukskrivna. Tyvärr lades den ner i mitten av 1990-talet. Idag skall patienterna själva söka sig till olika motionsverksamheter och ibland fungerar inte det så bra.
Sista åren före pensioneringen arbetade Britt halvtid på sjukgymnastikavdelningen på Sala lasarett igen. Förutom sitt arbete som sjukgymnast har Britt under många år fungerat som ledare för ett otal gymnastik- och motionsgrupper i Sala.
Britt berättar att hon är nöjd med sitt yrkesval. Hon tycker det är ett omväxlande arbete med olika möjligheter.