Kirurgins utveckling i Västerås efter 1928
Föreläsning av Kaj Hansson 28 feb 2001, landstingets kansli
…
Kaj Hansson föddes 1927 i Landskrona. Studerade till läkare och blev med lic 1955, med dr 1967. Tjänstgjorde först som provinsialläkare i Gullspång, därefter några år som underläkare vid medicinska och kirurgiska kliniker i södra Sverige. 1959-1967 amanuens, underläkare och bitr överläkare vid kirurgiska kliniken samt avdelningen för experimentell kirurgi i Lund, underläkare 1967-1968 vid thoraxkirurgiska, urologiska och neurokirurgiska klinikerna också i Lund. Kaj Hansson kom till kirurgiska kliniken i Västerås 1969 som bitr överläkare, senare överläkare, en tjänst han innehade fram till sin pensionering 1992. Efter pensioneringen tjänstgjort som kirurg vid provinssjukhuset i Garissa, Kenya, för Rotarys läkarbank under tre perioder 1993-1996. Arbetade som överläkare vid Kirkenäs sjukhus i Norge en period 1997. Under en tioårsperiod 1992-2001 var Kaj Hansson kirurgkonsult vid Servicehälsan i Västerås.
Hur såg det ut 1928 på kirurgiska kliniken i Västerås? Där fanns tre ordinarie tjänster – en lasarettsläkare Lennart Norrlin, en förste underläkare och en andre underläkare. Ur personalinstruktionen samma år kan läsas:
Lasarettsläkaren på kirurgiska avdelningen ansvarar för kirurgiska, gynekologiska och obstetriska fall, fall av öron- näs- hals- och ögonsjukdomar samt ortopediska fall. På den tiden betraktades urologin som en naturlig del av kirurgin. Sedan dess har en avknoppning skett från kirurgin i tur och ordning enligt följande:
1. Oftalmiatriken 1932 Fredrik Kugelberg, överläkare
2. Otorinolaryngologin 1942 Nils Boström, överläkare
3. Gynekologin och obstetriken 1948 Rolf Fåhraeus, överläkare
4. Ortopedin 1957 Torsten Jerre, överläkare
5. Urologin 1967 Rolf Pompeius, överläkare
Urologen i Västerås var den första urologiska kliniken i Sverige utanför universitetssjukhusen. Det var klinikchefen på kirurgen Sommar Bruzelius som var så förutseende, att han redan vid den här tidpunkten lät urologin bilda en egen klinik.
Den kirurgiska kliniken har alltså sedan 1928 sönderfallit i sex olika specialiteter och antalet tillsvidaretjänster i dessa sex verksamheter ses på den här tabellen:
Kirurgen 34
Ortopeden 26
Gynekologen med obstetriken 21
Öron 12
Ögon 9
Urologen 6
Summa 108
De tre tjänsterna 1928 hade alltså att svara för verksamhetsområden som idag har 108 tjänster. De här siffrorna beror endast till en liten del på befolknings-tillväxten. Befolkningspyramiden spelar däremot roll. Medellivslängden har ökat och behovet av kirurgi växer med åldern. Numera finns det egentligen heller ingen övre gräns, där vi sätter stopp för kirurgi. Huvudorsaken till behovet av de många tjänsterna är dock de medicinska framstegen. Vi opererar nu för många fler åkommor och skador än vad man kunde göra 1928. En ytterligare orsak är svenskens benägenhet att nu för tiden söka vård. Den sedan 1928 förkortade arbetstiden betyder naturligtvis något.
Innan jag ger mig in på de avknoppade specialiteterna och moderdisciplinen allmänkirurgin ska vi se efter vilka de viktigaste förutsättningarna varit och är för framsteg inom kirurgin
Viktiga förutsättningar för framsteg inom kirurgin:
Anestesiologi
Kirurgin behöver välutbildade narkosläkare och narkossköterskor med postoperativ vårdavdelning och intensivvård. Stora och långvariga ingrepp kan då utföras med liten risk för patienten. Postoperativ smärtlindring med epiduralanestesi har blivit ett värdefullt tillskott i den postoperativa vården och minskar risken för postoperativa komplikationer som lunginflammation och blodpropp. Vid epiduralanestesi ges bedövningsmedlet genom en i förväg inlagd kateter utanför den hårda hinnan, som omger ryggmärgen. Bedövningsmedlet ges bäst kontinuerligt med hjälp av en pump.
Vätske- och elektrolytbehandling
Det är viktigt att avvikelser i vätske- och elektrolytbalansen korrigeras i samband med operation.
Transfusioner
Vid större blodförluster ges blod, blodplasma eller plasmasubstitut för upprätthållande av god blodcirkulation.
Radiologi. Ultraljud
Framstegen inom röntgenologin är av mycket stor betydelse för den preoperativa diagnostiken, så att man kan operera med säker diagnos. Jag tänker främst på datortomografi (CT) och magnetisk resonanstomogafi (MRT).
Mammografin har blivit en viktig undersökning för brösten. Man kan på röntgenbilden se små tumörer, som inte kan kännas vid undersökningen.
Och så har vi ultraljudet som blivit av fundamental betydelse för de flesta medicinska disciplinerna. Inom allmänkirurgin användes ultraljudet kanske mest för undersökning av lever, gallvägar och bukspottkörtel. Man ser gallstenar på ultraljudet och patienten behöver inte intaga kontrastmedel som vid s k cholecytografi.
Patologi. Cytologi
Patologin är till hjälp inte bara efter operation för undersökning av operations-preparatet utan också under operation. Om man vid operation finner en oklar förändring kan man taga en liten bit av förändringen för snabbundersökning. Svar erhålles inom 20 minuter och kirurgen kan utföra det adekvata ingreppet.
Cytologin, alltså cellundersökningen, har fått stor betydelse. Med en fin nål suger man ut litet material från en knöl och vid den mikroskopiska undersökningen kan man avgöra om det rör sig om en godartad eller elakartad knuta.
Klinisk fysiologi, klinisk kemi och klinisk bakteriologi.
Deras tjänster kan vi inte undvara i diagnostiken.
Kemoterapeutika och antibiotika
Med kemoterapeutika och antibiotika kan vi bekämpa postoperativa infektiösa komplikationer. Sådana medel användes också preoperativt, t ex vid operationer på grovtarmen för att hålla tillbaka bakteriefloran här.
Trombosprofylax
Trombosprofylax kan rädda liv. Det föreligger risk för blodpropp efter en operation. Man ger därför blodförtunnande medel i samband med operation för att undvika trombos och en lungemboli, som kan vara dödande. En embolus är en del av en blodpropp som lossnat från blodproppen och gett sig iväg med blodströmmen, i regel till lungorna.
Tidig uppstigning efter operation är viktig för att undvika postoperativ trombos.
Endoskopi. Laparoskopisk teknik
Endoskopi betyder inre inspektion. Det är inte något helt nytt. Redan under antiken förde man upp rör i ändtarmen för att se hur det såg ut här. Under 1800-talet kom cystoskopet för undersökning av urinblåsan, laryngoskopet för inspektion av svalget och ögonspegeln – oftalmoskopet – för insyn i ögats inre.
För inspektion av mag-tarmkanalen laborerade man länge med stela instrument som kunde vara ledade. Men någon fart på endoskopin av mag-tarmkanalen blev det ej förrän vi fick böjliga glasfiberinstrument, som leder in ljuset och transporterar bilden till ögat med hjälp av linser. Jag återkommer till endoskopin i olika sammanhang.
Suturmaskiner
Suturmaskiner har använts i Västerås i 15-20 år. Inom allmänkirurgin kan de brukas vid hopkoppling av organ i buken och de är av speciellt värde när det är trångt och svårt att komma åt och sy för hand.
De avknoppade specialiteterna
Oftalmiatriken
En rad framsteg har gjorts inom oftalmiatriken sedan 1928 och särskilt värda att nämnas är bl a behandlingen av:
– näthinneavlossning
– grå starr
– ögonbottenkomplikationer vid diabetes
Näthinneavlossning kan behandlas med elektrokoagulation, laser o s v, så att den avlossade näthinnan åter fäster vid underlaget. Samma effekt kan erhållas vid operation, då man syr så att ögonbulben pressas in mot den avlossade näthinnan.
Grå starr beror på en grumling av ögats lins och har opererats sedan 1752 och opererades också här 1928. Men ingreppet när den grumliga linsen bortopereras har förfinats. Det nya som tillkommit är att en plastlins sedan 25 år tillbaka kan opereras in och ersätta den bortopererade, så att patienten inte behöver starkt brytande, missprydande glasögon. Det är ett enkelt smärtfritt ingrepp som göres polikliniskt.
Fram till 1920-talet erbjöd ögonbottenkomplikationerna vid diabetes inga större problem för ögonläkarna. Det fanns inget insulin och patienten dog innan ögonbottenkomplikationerna hunnit utvecklas. Nu med insulinet kommer ögonbottenkompliktionerna som kan lindras med laser- eller strålbehandling av näthinnan, så att man kan rädda patienten från blindhet.
Otorinolaryngologin
Bland framstegen inom öron- näs- och halsområdet kan nämnas:
– utvecklingen av öronmikroskopet
– operationer av skallbastumörer
Öronmikroskopet kom på 1920-talet och har möjliggjort operationer på innerörat. Först kom det monokulära öronmikroskopet och sedan det binokulära med stereoseende. Tumörer på skallbasen opereras av både neurokirurger och otologer. Otologerna tar sig in genom klippbenets utskott bakom ytterörat vid operation av skallbastumörer, exempelvis tumörer på hörselnerven, s k akusticusneurinom
Gynekologin och obstetriken
Viktiga framsteg inom gynekologin och obstetriken är:
– CTG-registreringen
– ultraljudsdiagnostiken
– laparoskopin
– operation av urininkontinens hos kvinnor
CTG-registreringen bygger på en teknik för kontinuerlig övervakning av barnet under förlossningen. Barnets hjärtfrekvens mätes och man får på så sätt besked om hur barnet mår. CTG-registreringen har gett bättre överlevnad hos barnet. Man upptäcker om barnet ej börjar må bra, och kan då tidigt förlösa barnet med kejsarsnitt. I de utvecklade länderna har mortaliteten för barnet sjunkit till 5?. Mortaliteten för modern har fallit till nästan noll. Förbättrad anestesi och intensivvård ligger också bakom dessa fina siffror.
Ultraljudsdiagnostiken är mycket värdefull inom obstetriken och även inom gynekologin. Man kan kontrollera fostrets utveckling och inom gynekologin reducerar ultraljudsundersökningen, som ju är en oblodig procedur, antalet explorativa undersökningar.
Gynekologerna var tidigt ute med laparoskopin, varmed menas besiktning av bukhålan genom ett litet titthål. Jag återkommer till laparoskopin, då jag talar om allmänkirurgin och laparoskopisk titthålskirurgi.
Urininkontinens är ett svårt problem hos många kvinnor men kan nu opereras med gott resultat genom slidan, med s k intravaginal upphängning av urinblåsan. Operationen kan utföras polikliniskt.
Ortopedin
De viktigaste framstegen inom ortopedin är:
– proteskirurgin
– moderna frakturkirurgin
– utvecklingen av hand- och reumakirurgin
I Västerås utfördes den första höftplastiken 1970 och knäledsplastikerna kom senare under 1970-talet. De nya höft- och knälederna befriar patienterna från värk och smärta och ökar deras rörlighet.
Som exempel på modern frakturkirurgi kan jag nämna spikningen av lårbens- och underbensfrakturer. Frakturerna kan reponeras och spikas utan att friläggas tack vare god genomlysningsteknik. Det blir ingen traumatisering av hud och muskler över frakturen, mindre blödning och mindre risk för infektion i frakturen. Reumatiskt angripna leder i händer och fötter kan numera opereras. Man lägger in proteser av plast eller metall. Värken och smärtan i lederna minskar eller försvinner och rörligheten ökar.
Urologin
Bland utvecklingen inom urologin märks:
– den urologiska endoskopin
– perkutana stenkirurgin
– stenkirurgi med stötvågsbehandling
Endoskopin ger urologerna möjlighet att se in i urinröret, urinblåsan, urinledarna och i njurbäckenet. Men man kan inte blott inspektera dessa organ på insidan utan man kan även utföra operationer genom endoskopet. Den viktigaste och vanligaste operationen är TUR-P, som betyder resektion av prostata genom urinröret, och göres vid förstorad prostata. Delar av den förstorade prostatan hyvlas bort så att det blir fritt flöde för urinen. Det är ett för patienten lindrigt ingrepp och patienten kan i regel skrivas ut efter ett par dagar. Den här operationen är något som vi äldre män ska vara tacksamma för. Tidigare fick man operera genom buken och urinblåsan och med ett finger skala ut den förstorade prostatakörteln.
Vid perkutan stenkirurgi eller ska vi säga titthålskirurgi går man igenom hud och muskulatur, tar sig fram till njurbäckenet, öppnar detta och kan då avlägsna sten därifrån. I annat fall hade man varit tvungen att gå in genom ett stort flanksnitt för att komma till njurbäckenet.
Vid stötvågsbehandling av sten i urinvägarna krossas stenen av vanligt akustiskt ljud och stenfragmenten kan sedan sköljas ut.
Gastrointestinal endoskopi
Jag har redan nämnt att det inte blev någon riktig fart på endoskopin av mag-tarmkanalen förrän vi fick de böjliga glasfiberinstrumenten. Den första undersökningen av magsäcken med sådant böjligt instrument utfördes av Basil Hirschowitz 1958 i USA. Undersökningen benämnes gastroskopi efter gaster, som betyder magsäck. Vid gastroskopi undersökes inte bara magsäcken utan även matstrupen och första delen av tolvfingertarmen.
Gastroskopin i Västerås införde jag 1972. Jag var ett bra tag den ende gastroskopisten på sjukhuset men senare har det blivit så många fler både kirurger och medicinare.
Coloskopi, d v s inspektion av grovtarmen, startade vi med något senare under 1970-talet. Det var Olle Nyrén och jag som tillsammans med Birgitta Hilding på medicinkliniken höll i den här verksamheten. Barnläkarna hade något tidigare börjat coloskopera barnen.
Den tredje endoskopiformen för mag- tarmkanalen med böjligt glasfiberinstrument är ERCP, som är en förkortning av endoskopisk-retrograd-cholangio-pancreaticografi. ERCP introducerades år 1986 i Västerås av Claes Rudberg och Martin Ljungman 1986. Vid ERCP går man ner med ett långt instrument i tolvfingertarmen, för in en kateter genom gall- och bukspottkörtelgångarnas gemensamma mynning, sprutar in kontrastmedel och röntgar.
Vid endoskopier kan man som jag tidigare talat om, förutom att granska organens inre, även utföra ingrepp av olika slag genom instrumentets arbetskanal. Man kan ta små vävnadsbitar för mikroskopisk undersökning. Det går att stilla blödningar genom elektrokoagulation och laser eller genom injektion av skleroserande ämnen under slemhinnan – samma slags ämnen som användes vid sprutbehandling av åderbråck. Och man kan operera bort små tumörer exempelvis stjälkade polyper.
Allmänna kirurgin
Ja, vad återstår nu? Jo, den allmänna kirurgin som har profilerats starkt i Västerås och har uppdelats i följande sex sektioner:
– akutkirurgin sektionschef Piotr Tracz
– övre gastrointestinala kirurgin ” Claes Rudberg
– nedre gastrointestinala kirurgin ” Kennet Smedh
– kärlkirurgin ” Ola Forsberg
– mammarkirurgin ” Leif Bergkvist
– endokrina kirurgin ” Claes Rudberg
Klinikchefer sedan 1928 har varit Lennart den 1.e (Norrlin), Ernst Bergenfeldt, Sommar Bruzelius, Harry Tera, Lennart den 2.e (Engevik), Lennart den 3.e (Wählby), Lennart den 4.e (Reithner) och Lennart den 5.e (Boström). Vakansen mellan Lennart den 4.e och Lennart den 5.e upprätthölls av Curt den 1.e (Åberg). Lennart den 4.e steg av och blev sjukhusdirektör.
Akutkirurgin
Akutkirurgin är den sist bildade sektionen. Där mottages akuta bukar, som är det vanligaste, olycksfall och misshandelsfall. Ortopederna tar frakturerna. Kärlkirurgerna handlägger själva de akuta kärlfallen.
De svåra skallskadorna tas om hand om skadorna är sådana att operation måste utföras omedelbart. I annat fall transporteras patienterna till Uppsala. Exempel på sådana fall är framförallt blödningar mellan hårda hjärnhinnan och skallbenet och även blödningar under den hårda hjärnhinnan.
De flesta bröstskadorna kan tagas om hand i Västerås. Det kan röra sig om skador efter trubbigt våld mot bröstet eller knivhugg och skottskador. Ett bra exempel är den patient som förra året inkom nattetid med ett knivhugg i hjärtat. Han opererades omedelbart av Piotr Tracz och överlevde.
Övre gastrointestinala kirurgin
Under 1900-talet fram till en bit in på 1990-talet var operationer för sår i magsäcken och tolvfingertarmen de vanligaste ingreppen inom övre delen av mag-tarmkanalen vid sidan om gallstensoperationerna. Man gjorde resektioner, då den nedre delen av magsäcken togs bort och resten av magsäcken anslöts till tolvfingertarmen eller tunntarmen. Operationen kallas för Billroth I. Då magsäcksresten syddes till tolvfingertarmen och Billroth II då den förbands med tunntarmen. Billroth var tysk kirurgprofessor i Wien.
Resektionerna hade en rad icke önskvärda biverkningar såsom dumpning eller störttömning, då patienten blir yr och kallsvettig efter maten och får hjärtklappning. Andra biverkningar efter resektionerna var brist på viktiga ämnen såsom järn och vitamin B12 med blodbrist om följd ibland. Det uppstod katarr i magsäcksresten och ibland också cancer. Då resektionerna ej var någon idealisk metod för operation av magsår sökte man nya utvägar för att kirurgiskt kunna behandla magsårssjukdomen. Då införde Dragstedt, verksam i USA, den s k vagotomin. Han hade svenska anor liksom för övrigt också Billroth.
Nervus vagus – den kringliggande nerven – vi har ordet i vagabond – stimulerar magsäcken till saltsyrautsöndring. Dragstedt delade de båda vagusstammarna och med den reducerade saltsyrautsöndringen läkte såret. Metoden användes framförallt vid sår i tolvfingertarmen och återfallsfrekvensen var acceptabel, om man lyckades göra en komplett vagotomi. Många sådana operationer utfördes i Västerås under 1960- och 1970-talen. Men även vagotomin hade oönskade bieffekter i form av besvärande diarréer, som ibland uppstod efter ingreppet. Dessa berodde på att man icke blott denerverade magsäcken utan även andra bukorgan ner till cirka hälften av grovtarmen. För att undvika dessa diarréer förstod man att man måste göra vagotomin selektiv, d v s endast denervera själva magsäcken. En schweizisk kirurg, Holle, kom med den bästa selektiva metoden, då han endast denerverade den del av magsäcken som innehöll de saltsyraproducerande cellerna. Den här metoden, som bl a benämnes parietalcellsvagotomi (PCV) introducerade jag i Västerås 1973. Det utfördes sedan många sådana ingrepp för sår i tolvfingertarmen fram till en bit in på 1990-talet med goda resultat och utan nämnvärda biverkningar.
Men vad hände sedan? Jo, två australiensare påvisade att en bakterie i magsäcken – heliobacter pylori – tillsammans med saltsyran orsakade såren såväl i magsäcken som i tolvfingertarmen. Hade någon tidigare velat göra gällande att magsårssjukdomen berodde på bakterier skulle hon eller han ha ansetts som galen. Nu behandlas magsåren med en kombination av antibiotika och saltsyrahämmande medel såsom Losec, som är världens mest sålda medicin. Losec har fått en efterföljare som heter Nexium. Nu behöver sår i tolvfingertarmen och i regel ej heller sår i magsäcken opereras utom i akuta fall, exempelvis vid stor blödning som ej går att stilla endoskopiskt. Magsårssjukdomen är ett utmärkt exempel på där kirurgi ersatts med medicin.
Redan 20 år innan magsårskirurgin praktiskt taget försvann hade en annan typ av magsäckskirurgi utvecklats. Det handlar om refluxkirurgin vid gastroesofageal refluxsjukdom. Gastroesofageal refluxsjukdom är ett tillstånd där den sura magsaften lätt rinner eller stötes upp i matstrupen och orsakar sura uppstötningar, halsbränna och andra obehag. Åkomman beror på att slutningsfunktionen vid övre magmunnen är bristfällig. Defekten orsakar i uttalade fall ett svårt lidande och är vanlig. Man talade förr om SVBK – sveda-värk- och brännerkärringar, där de klagande kvinnornas besvär berodde just på gastroesofageal reflux. Det fanns också SVBG (-gubbar). Man visste ej riktigt orsaken men det vet vi nu. Besvären behandlas medicinskt med bl a saltsyrahämmande medel som Losec, som jag redan talat om. Och man kan bota med kirurgi. Man gör en fundoplikation enligt Nissen, då övre delen av magsäcken mobiliseras och svepes runt övre magmunnen och nedersta delen av matstrupen och sys fast. Operationen skapar en god slutningsfunktion vid övre magmunnen och patienten är i regel botad för allt framtid. Operationen utföres numera åtminstone i Västerås mest laparoskopiskt.
År 1928 opererade man i Västerås cancer i magsäcken och med resektion. Så gör vi även idag men sedan 30 år tillbaka har vi, när tumören suttit högt upp i magsäcken, tagit bort magsäcken i sin helhet och sytt matstrupen till tunntarmen. Vid denna operation har man god nytta av suturmaskiner. Ingreppet heter gastrektomi.
År 1928 röntgade man gallblåsan på förekomsten av sten och en stenförande gallblåsa som orsakade besvär kunde man operera bort. Diagnostiken har nu förbättrats. Med ultraljud kan man se sten i gallblåsan och om sten finns i gallgångarna kan man ofta se även dessa. Vi kan också speciellt röntga gallgångarna både före, under och efter operation på förekomsten av sten. Och så har vi ERCP, som gör att vi kan både diagnostisera och operera bort stenar i gallgångarna. Extraktion av sten göres efter sfinkterotomi, då öppningen ut i tolvfingertarmen kluvits. Det är viktigt att stenar i gallgångarna avlägsnas. Annars kan patienten få fortsatta smärtor, gulsot eller akut bukspottkörtelinflammation.
Titthålskirurgin kom 1990. Claes Rudberg gjorde då den första laparoskopiska cholecystektomin, d v s bortoperation av gallblåsan med titthålsteknik i Västerås. Västerås var därmed bland de första klinikerna i Sverige att introducera denna operationsmetod. Fördelen med detta ingrepp framför öppen operation är att den postoperativa vårdtiden och sjukskrivningstiden förkortas betydligt och det har bara blivit ett par små ärr på buken. 90% av gallstensoperationerna utföres idag laparoskopiskt.
År 1928 utfördes inga operationer för tumörer i bukspottkörteln i Västerås. Cancer i bukspottkörteln har dålig prognos men genom operation kan patientens situation förbättras och ibland kan man bota patienten. 1970 gjorde jag den första operationen för cancer i bukspottkörteln i Västerås. Hela bukspottkörteln med en del av magsäcken och hela tolvfingertarmen tages bort och magsäcksresten och gallgången anslutes till tunntarmen. Man kan också om tumören sitter i bukspottkörtelns huvud spara svansen för att patienten skall slippa insulin – när hela bukspottkörteln borttagits får patienten sockersjuka, eftersom insulinet bildas i bukspottkörteln.
Nedre gastrointestinala kirurgin
När det gäller nedre delen av gastrointestinalkanalen vill jag nämna tre innovationer:
– låga resektioner på ändtarmen vid cancer
– reservoirkirurgin
– laparoskopisk colonkirurgi
År 1928 var grovtarmskirurgin i Västerås mycket begränsad. Sedan kom operationerna för cancer i grovtarmen och ändtarmen. I Västerås opereras sedan en bit in på 1990-talet ändtarmscancer med en avancerad teknik. Vid lågsittande cancrar i ändtarmen tog man tidigare bort hela ändtarmen och patienten fick en colostomi, d v s en tarmöppning på huden med påse. Nu kan man vid lågsittande cancrar dela ändtarmen nedanför och på betryggande avstånd från tumören och därefter förena grovtarmen med den korta resten av ändtarmen. Suturmaskiner är särskilt lämpliga vid sådana här operationer. Patienten har fått behålla sin naturliga tarmöppning. Det är Kennet Smedh som gör dessa operationer.
Under senare hälften av 1900-talet ökade antalet operationer för ulcerös colit som är en slags kronisk inflammation i grovtarm och ändtarm. Man tog i de flesta fall bort hela grovtarmen med ändtarm och patienten fick en ileostomi – en tunntarmsöppning på buken med påse. För att slippa sådant bandage skapade Nils Kock i Göteborg 1964 en tunntarmsreservoar – en s k kontinent ileostomi genom omformning av nedre delen av tunntarmen. Utloppet till huden och en ventilfunktion har konstruerats genom en nippelbildning. Annars skulle det tunnflytande tunntarmsinnehållet ständigt runnit ut på huden. När behållaren är fylld tömmer patienten den med en kateter som förs in i behållaren. Tarmöppningen behöver bara täckas med en häfta.
Allt kan förbättras så även Kocks s k blåsa. Man gör nu istället en bäckenbehållare av tunntarm och i regel i form av ett J och syr nedersta delen av J:et till en kvarlämnad kort rest av ändtarmen. Nu får patienten avföring den naturliga vägen och behöver i bästa fall ha avföring bara 3-5 gånger dagligen.
Nu görs operationer på grovtarmen vid godartade sjukdomar även laparoskopiskt. Man friar och delar det grovtarmsavsnitt som ska bort laparoskopiskt. Preparatet är stort i regel och för att få ut det ur bukhålan lägger man ett litet snitt som vid operation för blindtarmsinflammation, där preparatet uttages.
Man kan också operera bort blindtarmen vid blindtarmsinflammation laparoskopiskt. Men om det innebär en fördel framför öppen operation är ännu osäkert.
Kärlkirurgin
Nu till kärlkirurgin. Åderbråck opererades 1928. I övrigt bedrev man inte någon kärlkirurgi här i Västerås. Sedan började man göra emblektomier – oftast rörde det sig om en embolus som fastnat vid lårartärens delningsställe i ljumskhöjd.
Först på 1970-talet gjordes i Västerås andra kirurgiska ingrepp på artärsidan. Det var Harry Tera och Curt Åberg som satte igång med sotningar vid av åderförkalkning förträngda ställen i artärerna eller överbryggade de hindren med sk by passer. Man opererade också några aortaaneurysm som är utbuktningar på stora kroppspulsådern oftast strax ovan dess delningsställe nertill i buken. Ett brustet aortaaneurysm leder till döden på grund av förblödning om man icke kan operera akut.
År 1981 kom Ola Forsberg till kliniken och som välutbildad kärlkirurg utvecklade han kärlkirurgin och antalet kärloperationer tiofaldigades fram till slutet av 1980-talet. Under 1990-talet har Västerås toppat Sverigelistan vad gäller antalet kärlkirurgiska ingrepp.
Man opererar:
– av åderförkalkning tilltäppta kärl
– aortaaneurysm både elektivt och akut vid bristning av aneurysmet
– man anlägger dialysfistlar
Vid åderförkalkning gör man by pass-operationer, så att blodet shuntas förbi de trånga passagerna. I de större kärlen använder man syntetiska rör och i mindre på benen till exempel vener, som man tar från patientens ben. Genom sådana här by passer förbättras cirkulationen till benen. Värken och gångsmärtan försvinner efter lyckade operationer och ben kan räddas från amputation.
En annan typ av ingrepp är trombendartärektomin, då man skalar ut det inre skiktet i det förträngda kärlet – en metod som kan användas vid förträngning på de stora halskärlen för att undvika stroke.
Man kan också föra in en ballongkateter för att vidga förträngningar i kärlen och lägga in en stent- ett slags rör – för att hålla kärlet öppet. Det är röntgenologerna som håller i den här behandlingsformen.
Dialysfistlar anlägges före dialys vid njursvikt. Man förbinder artär och ven på en arm så att venen vidgas av det högre trycket i artären och blir en god ingång som är lätt att punktera.
Mammarkirurgin
Från 1928 och fram till 1980-talet avlägsnades alltid hela bröstet vid operation för bröstcancer och man strävade efter att ta med alla lymfkörtlarna i axelhålan för att eliminera eventuella spridningshärdar i körtlarna. Förlusten av hela bröstet var naturligtvis ett svårt psykiskt trauma för kvinnan. Dessutom kunde utrymningen av lymfkörtlarna i axelhålan orsaka en besvärande armsvullnad. Kirurgin har nu gått framåt inom detta område och man gör bröstbevarande ingrepp vid cancer sedan 20 år tillbaka. Man tar bara bort den sektor av bröstet där tumören sitter och om tumören är högst 3-4 cm stor. Det blir kosmetiskt ett gott resultat. Cirka hälften av alla kvinnor med bröstcancer opereras nu med bröstbevarande ingrepp.
För att minska risken för armsvullnad efter operation för bröstcancer pågår nu forskning om att reducera ingreppet i axelhålan. Den lymfkörtel som lymfan först passerar på sin väg från bröstet till armhålan spelar huvudrollen. Man opererar först ut den här körteln och visar snabbundersökning att denna är fri från cancer gör man ingen ytterligare utrymning av körtlar från axelhålan. Leif Bergkvist, sektorschefen för mammarkirurgin – är huvudman för de här studierna som bedrives internationellt.
För att förbättra kosmetiken efter operation av bröstcancer då hela bröstet avlägsnats kan man göra bröstrekonstruktioner av olika slag.
Hyperplasia mammae – ett tillstånd med kraftigt förstorade bröst – orsakar besvär bl a från ryggen på grund av tyngden. Många sådana bröst har reducerats i Västerås och främst av Lennart Engevik.
Endokrina kirurgin
Endokrina organ utsöndrar hormoner som har långtgående effekter på kroppens funktioner. Sköldkörteln är ett sådant endokrint organ som utsöndrar hormonet tyroxin, som stimulerar förbränningen i kroppens celler. 1928 opererade man i Västerås på sköldkörteln för strumor – både knölstruma och giftstruma. Först långt senare började operationerna på bisköldkörtlarna som utsöndrar parathormonet, vilket reglerar kalkomsättningen i kroppen. En ökad utsöndring av parathormonet leder till en förhöjd Ca-nivå i blodet. Kalken tages från skelettet som blir urkalkat och skört. Den förhöjda blodkalken orsakar njurstenar och symtom av olika slag på grund av den rubbade kalkomsättningen. Tillståndet beror på knölbildning i en eller flera av bisköldkörtlarna i regel av godartat slag. Överfunktionen kan också bero på en diffus ökning av antalet celler i bisköldkörtlarna. Behandlingen är bortoperation av en eller flera av bisköldkörtlarna.
Avrundning
Av det sagda torde ha framgått att mycket nytt tillkommit inom kirurgin i Västerås efter 1928. Framsteg inom andra specialiteter har betytt mycket för kirurgin. Speciellt under de sista 30 åren har tempot i utvecklingen varit högt. Till en del beror detta på endoskopins erövringar.