Sjukvårdens utveckling i Köping

Jag heter Per Englund, arbetar idag som verksamhetsutvecklare här på sjukhuset i Köping. Har arbetat i landstinget sedan 35 år tillbaka. Började inom ambulans-sjukvården som arbetsledare vid ambulansstationen i Köping under 15 år. Arbetar idag med tekniska frågor samt fastighets- och säkerhetsfrågor. Men jag sysslar också med medicinhistoria, försöker bevara och ta del av sjukhusets historia, både det som varit och som är idag och kan bevaras för framtiden, speciellt för det nya vårdmuseet i Västerås. I sjukhusets lokaler i Köping finns en hel del bevarat från början av 1900-talet, vilket vi hoppas skall komma till gagn i vårdmuseet i Västerås.

Personalen på sjukhuset är mycket delaktig i museiverksamheten. På nästan varje arbetsplats på sjukhuset finns en glasmonter med föremål specifika för respektive avdelning. På t ex medicinmottagningen innehåller glasmontern utrustning som var avsedd för medicinavdelningen, på röntgenavdelningen likaså. Vi försöker se till att våra besökare ska kunna ta del av hur just den och den verksamheten har fungerat under årens lopp.

Historia bygger mycket på dokumentation av det som varit, vilket vi gjort i form av två böcker. En av våra köpingshistoriker, Oskar Björnänger, skrev om sjukvården i Västra Mälardalen, historia från 1500-talet till 1970. Bokens titel är Bota, Lindra, Trösta. Björnänger fick mycket hjälp av sjukvårdsdirektörens sekreterare Gunvor Lundqvist, som tog fram allt material.

Vi tyckte boken hade blivit lite förlegad och ville göra något nytt. Jag fick i uppdrag att uppmuntra personalen att skriva en ny historiebok om sjukhuset i Köping. Det resulterade i en bok med titeln Minnen från Köpings lasarett åren 1962-2002. Jag vill speciellt flagga för ett kapitel i boken, skrivet av en trotjänare Monica Risberg, sjuksköterska, och dr Peter Nicol som ordnade att en Köpingsbo fick vara med om en hjärttransplantation 1985. Det var den första patienten på Köpings lasarett som genomgick en hjärttransplantation och den skedde i London. Monica Risberg var tvungen följa med patienten till sjukhuset i London och vara med honom där ett helt halvår. Under den tiden skrev hon dagbok. Utan hjärtbyte hade den här patienten inte överlevt många månader. Han levde 15 år efter operationen med ett gott liv.

Jag tänkte börja med att berätta om sjukvårdshistoriken i Västra Mälardalen och sedan gå över till hur sjukvården i Köping ser ut idag. Vad har vi på sjukhuset idag? Många köpingsbor upplever att sjukhuset står tomt, vilket det naturligtvis inte gör. Tvärtom fungerar det bra med mycket god kompetens.

I olika skrifter om staden började Köpings hospital omnämnas redan 1585. Då fanns en liten stuga nedanför kyrkan, där man kunde härbärgera fattiga, sinnessjuka och hemlösa. Det är första gången man talade om att man måste samla sjuka människor på ett och samma ställe. Det blev ett slags barmhärtighetshus. Det fanns inga läkare och inga stora kunskaper om läkemedel. De flesta patienter behandlades med bad och olika drycker från mineralkällor. De flesta behandlingar bestod av olika egengjorda salvor. Man drack örtteer osv.

Så småningom upptäckte man att detta inte fungerade, behovet var stort. Femtio år senare, 1635, bestämdes att det måste byggas något större. Man tog en ny stuga som fanns till hands som kunde härbärgera 8-10 patienter, i två rum och ett litet kök. Ansvaret för den här lilla barmärtighetsstugan hade kyrkan, som var dominerande som hjälporganisation. Ansvarig ledare för lokalen var kyrkans klockare. Där låg alltså kompetensen vad gäller det medicinska.

Inga skattemedel fanns för finansiering utan det rörde sig om donationer, gåvor och allmosor.

De flesta sjukdomarna var veneriska, syfilis o dyl. Det var inte ovanligt att hela familjer vistades i detta sjukhus. Behandlingen bestod till största delen av varma bad. Någon kirurgisk verksamhet i egentlig mening fanns inte, möjligen kunde man få hjälp av en fältskär som hade en viss medicinsk kompetens inom militären. Endast enklare kirurgiska ingrepp kunde utföras. Inte förrän i början av 1600-talet utbildades läkare och de fanns då oftast inom vårt försvar. Våra krigsherrar ville gärna kunna ”lappa ihop” soldaterna så att de så fort som möjligt skulle kunna ge sig ut i krig igen. Om någon i regionen skadades allvarligt transporterades han med häst och vagn till något regemente, där fältskären kunde ta hand om patienten. Inga journalanteckningar fördes, man skrev bara upp namnet på den person som hade behandlats.

Det finns en period av tomhet vad gäller kunskap fram till 1800-talet, då man började diskutera ett nytt sjukhus i Köping. Innan dess vet vi ganska lite om vad som hände med de sjuka här i stan. Vilka människor hjälpte de sjuka på den tiden? Det rörde sig mest om infektioner. Det fanns kloka gubbar och gummor.

Det berättas om Bergsåkergubben, som bodde i Hälsta och hette Damm Olof Ersson. Han var specialist på reumatisk värk. Hoberg-Pelle, Per Johan Lindblad. Han bodde i Hoberget Johannesdal och satsade mycket på bad och olika salvor, som han fick från källorna däromkring. Botar-Anders, Anders Persson var bosatt i Medåker och var mest känd för att bota kor. Han använde samma metod att bota människor och det lär ha fungerat. Koppkärrs-Johanna, Johanna Gustafva Persson från Kolsva var självlärd sjuksköterska. Hon använde en hel del örter och ansågs vara mycket tillförlitlig. Dessa kloka gubbar och gummor försvann i och med kvacksalverilagen 1915. Ordet kvacksalva lever fortfarande kvar och nämns ibland på sjukhuset av någon patient som inte känt sig rätt behandlad.
Köping hade turen att på 1700-talet få hit kemisten Carl Wilhelm Scheele. Kemisten som verkade här i stan den här tiden skapade också ett apotek. Helt plötsligt visar det sig att Carl Wilhelm Scheeles läkemedelsdrycker gav mycket bättre resultat än kvacksalvarnas. Scheele blev berömd bl a för upptäckten av syret och han står staty nedanför kyrkan.

Köping måste ha ett modernt sjukhus. En stadsläkare Pehr Gustaf Kihlstedt samt patroner och godsägare från Hedströmsdalen såg att det krävdes ett sjukhus i Köping för att gynna bruksorterna. De stora gruvorterna Karmansbo, Färna, Riddarhyttan och skogsbolagen behövde sjukvård till sin personal. Dessa herrar hade stor makt i samhället. Stadsläkaren Kihlstedt arbetade från mitten av 1800-talet för att få till stånd ett sjukhus i Köping. När landstinget kom in i bilden 1863 fick han hjälp att bygga tre nya sjukhus i länet, Norberg, Sala och Köping, men inte i Västerås. Anledningen var att patronerna, bruksorterna ville ha sjukvården nära sig och då låg Sala, Norberg och Köping bra till. Landstingsfullmäktige beslutade 1864 att projektera ett sjukhus här i Köping och det sjukhuset skulle ha 44 vårdplatser med inriktning infektionssjukdomar. Upptagningsområdet var Köping, Skinnskatteberg, Arboga, Snevringe, Åkerbo, Ramsberg, Fellingsbro och Berg. Byggnaden skulle uppföras i sten pga brandrisken och vårt kalla klimat. Brandrisken var fotogen, karbid, öppna kaminer osv. Det skulle vara ett säkert sjukhus, byggt i sten och två våningar. Sedan skulle projektet ”malas” i vanlig ordning inom landstinget precis som nu. Till slut kom man fram till beslut och man anställde en läkare som kom från Hedströmsdalen och herrgårdarna vid namn Carl Eric Wennberg. Han tjänstgjorde på sjukhuset 1868-1889. Köpings nya lasarett stod klart och invigdes 2 januari 1868.

Det finns anteckningar från patienter som låg på Köpings lasarett den här tiden,
”Att hamna på Köpings lasarett är besvärligt och livsfarligt rent av fasansfullt. Personalen har dåligt rykte, att vara vårdslösa och grymma. På lasarettet ställer man upp fönstren på korsdrag så att man får lunginflammation och dör. Lakanen är visserligen rena och nymanglade men är så kalla att man förfryser sig. Vaktmästaren eldar så dåligt att det är kallare inne än ute. Det enda som är bra med lasarettet är den goda maten.”

Så här såg lasarettet ut 1890

Carl Eric Wennberg var stadsläkare. Man hade följt de regler som satts upp för att bygga sjukhuset. Man hann knappt ta sjukhuset i bruk innan det uppstod praktiska bekymmer. De 44 vårdplatserna kunde inte användas pg a att det inte fanns personal, man utnyttjade 30 vårdplatser. 26 personer arbetade på sjukhuset, 9 av dem sysslade med sjukvård, de övriga var städerskor, kokerskor, vakt-mästare, trädgårdsmästare etc. Det gick åt mer folk att serva sjukhuset än att ta hand om patienterna. Samma bekymmer har vi idag år 2013 med att få fram personal till våra patienter.

Det var svårt att ta sig till en vårdinrättning antingen det rörde sig om sjukhuset eller till militären. På vintern fick man transporteras med häst och släde och på sommaren med vagn.

På bilden syns hur man tagit gamla farmor/mormor och ställt hela kökssoffan på kälken och for iväg till sjukhuset.

Sjukhuset i Köping hade turen att direkt bli ett modernt sjukhus. Sjukhuset låg granne med Köpings Mekaniska Verk-stad. Familjen Hallström visste att för att få den mekaniska verkstaden att gå runt krävdes elektricitet. På så sätt fick sjukhuset elektricitet från Köpings Mekaniska Verkstad och kunde ganska tidigt plocka bort fotogenlampor, karbidlyktor osv. Vatten till matlagning och hygien togs från en damm (Ruddammen) i Karlbergsskogen. För tvätt och vatten till trädgårdsland m m hämtades vattnet från Köpingsån.

Eftersom jag jobbar med fastighetsfrågor och 1998 fick jag uppdraget att delta i projektet och riva det gamla sjukhuset. Det gjordes en s k miljörivning. Det kostade 57 000 riksdaler (= 2 miljoner 259972 kr enl 1998 års penningvärde) att bygga men 2.2 miljoner kronor att riva.
Samtliga Köpings lasarettsbyggnader är byggda av stockholmsarkitekter. Likaså när det görs ombyggnationer anlitas stockholmsarkitekter.

Den första patienten som kom till Köpings lasarett hette Per Bergholm. De flesta patienterna kom från landsförsamlingarna, då där var dåligt om mat, sämre förhållanden. De som bodde i stan hade det bättre ställt. Per Bergholms diagnos var kronisk njurbäckeninflammation. Penicillin var inte uppfunnet. Han behandlades med 2 msk tannin per dygn, svavelsyra och badning. Det blev inte bra. Per dog den 23 januari 1868.
 

Så här såg det ut i början av 1900-talet. Huset till vänster på översta bilden är vaktmästarbostad. Den mest kände vaktmästaren i början på 1900-talet hette Eriksson. År 1920 är lasarettet fortfarande ett tvåvåningshus i sten. Staketet runt lasarettet år 1946 finns bevarat. Det finns runt villorna på  Bredablixtbacken här i Köping. I läkarvillorna bodde våra överläkare för att ha nära till sjukhuset.

Här har man byggt på gamla lasarettet med flera våningar.

Hela tiden går det i vågor med problem. Det fattas personal, det är stressigt och jobbigt. År 1956 besökte dåvarande socialministern Gunnar Hedlund Köping. Han sade att Köpings lasarett är välskött eller rättare sagt välordnat. Men det stora problemet äro för stor belastning på personal och lokaler. Patientantalet äro för högt för sjukhusets resurser.

Han ville att landstinget Västman-land skulle se till att bygga ett nytt sjukhus.

Nya lasarettet 1962

Tack vare Gunnar Hedlund bestämdes att det skulle byggas ett nytt sjukhus. Köpings stad skänkte mark. Kostnaden var 16 miljoner kronor motsvarande 163 miljoner kronor i 2010 års penningvärde Det kom att kallas nya lasarettet och invigdes den 3 oktober 1962 med pompa och ståt. Dagen är väldokumenterad. Vi vet att man fick oxfilé bl a. Vid 50-årsjubileet, 2012, försökte vi att personal och patienter skulle få samma fina meny, men tyvärr blev vi tvungna byta ut oxfilén mot fläskfilé i besparingssyfte.

Gunnar Hedlunds citat har man kunnat använda på 1960-talet, 1970-talet, 1990-talet och idag.  Det är ett fint sjukhus men vi har problem. Det är stor belastning på personal och lokaler.

Entrén var där plan 2 är idag

Från 1585 har sjukvården utvecklats bättre och bättre hela tiden. På Nordlunds- området fanns en röd villa som utnyttjades av patienter med epidemisjukdomar År 1903 byggde man ungefär där en av de nya huskropparna på lasarettet ligger idag ett epidemisjukhus. Landstinget hade tagit över ansvaret för infektions- och epidemisjukdomar från stan. År 1948 görs byggnaden om till BB och 1962 flyttas BB över till nya lasarettet för att 1994 flyttas över till Västerås.

Detta är en av de största demonstrationer vi har haft i länet. Ca 17 000 personer tyckte att man absolut inte skulle lägga ned BB-avdelningen i Köping och speciellt inte röra någonting av den verksamhet som fanns på sjukhuset. Musikföreningen Lyran gick i spetsen. Man samlades på BigInn parkeringen och gick upp till lasarettet. Jag deltog själv och skulle hjälpa polisen med säkerhetsfrågor o dyl. Vi trodde det skulle komma ett par tusen personer men vi blev väldigt rådlösa när det visade sig att det kom ca 17000 personer.

År 1995 flyttade en ankmamma in på innergården och födde ungar. Detta har pågått årligen sedan dess. 2013 års ankmamma har fått 8 ungar. BB-avd lades ned för att det inte föddes så många barn och året därpå kom ankmamman dit och ser till att det föds ungar i alla fall. Ankfamiljen håller till nere i bassängen, vaktmästaren lägger ut lite mat och när ungarna är flygfärdiga ser ankmamman till att de flyger ner till ån.

Personalbostäderna såldes till privata köpare och är idag bostäder. Andra kända byggnader vi hade är läkarvillorna och en kollada. Det fanns också en likbod, tyvärr har vi inte hittat någon bild på den. Den låg ovanför vaktmästarens bostad. Det finns ”rövarhistorier” som säger att vaktmästaren var tvungen transportera de avlidna uppför en backe till likboden, som mera liknade en jordkällare. Det skulle vara kallt på sommaren för de avlidna. Det sägs att man tappade liken, de ramlade av vagnarna.

Vi försöker nu tillsammans med Sten Lindqvist, en ny historiker i Köping, som leder studiecirklar i byte av gamla fotografier, det är Köpings bor som visar och byter bilder med varandra. Vi har fått många bilder på lasarettet men inte på likboden.

Patient nr 2, Sara Nyström, lades in den 2 januari 1868. Hon led av bleksot (blodbrist, anemi), behandlades med badning och skrevs ut den 13 februari 1868 helt frisk.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en del betydelsefulla personer, som gjorde sjukvården i Köping framgångsrik. En läkare vid namn Wilhelm Smith tjänstgjorde vid lasarettet 1898-1918 samt familjen Eriksson- Gahmstedt. Gustaf Eriksson var stadsläkare 1889-1938. Hans dotter Gunvor också hon stadsläkare och tjänstgjorde vid Köpings lasarett gifte sig med stadsläkaren Einar Gahmstedt. Dessa personer hade stor betydelse för allt vad sjukvård heter i Köping från 1900-talets början fram till 1970.
Alltsedan vi fick det nya sjukhuset har vi också fått ett stort antal läkare, som framstått lite speciellt. Några av de senaste läkarna med speciell framtoning för Köpings Lasarett var, Tibor Kolesar, Jan Saaf på medicinkliniken. Dr Bergfelt på kvinnokliniken och på kirurgen fanns Jose Santos, Gösta Bergfelt och Frans Jaska. Den nyöppnade operations- och narkosklinikens kända läkare var Kjell Enderborn. Dr Sjöberg på Öron-näsa hals mottagningen ej att förglömma.

I slutet av 1940-talet började man organisera det nya sjukhuset, det skulle delas upp i kliniker. De två första klinikerna som bildades var kirurgen och röntgen, den 1 juni 1949. Gustaf Levander var klinikchef för kirurgen och Sten Oldberg för medicinkliniken. Medicinkliniken öppnades den 1 oktober samma år efter kirurgen och röntgen. Antalet vårdplatser 1949 var 143.

På den tiden liksom nu pendlade läkare från Västerås till Köping. Det finns en skröna som säger att röntgenläkaren Gösta Lindberg, som var förtjust i snabba bilar, hade åkt på dåtidens vägar sträckan Västerås- Köping i en bil av märket Armstrong Siddeley på 13 minuter år 1952. Jag började ju min verksamhet inom ambulanssjukvården och mitt rekord  E18-sträckan Köping-Västerås i en modern Mercedes är 18 minuter.

Köping lasarett år 2005 och det ser ungefär ut så här idag år 2013

Bilden är från 2005, men lasarettet ser likadant ut idag. På hela sjukhusområdet inklusive vårdcentralen arbetar 700 personer. På vårdcentralen inom psykiatri, tandvård och familjeläkeri jobbar ca 200 och inne på sjukhuset jobbar ca 500 personer. Totalt har vi 46 arbetsplatser inom sjukhuset.

Så här kan en dag för oss börja. Bilden visar den stora bussolyckan utanför Arboga för några år sedan. En stor styrka av ambulans och räddningstjänst mm. Nio döda och ett 40-tal skadade.

Ofta är det vår ambulanssjukvård som är de första för de svårast sjuka. Det är stor skillnad mot förr med häst och släde. Idag är det en rullande akutmottagning. Man har sjuksköterskekompetens med specialistsjuksköterskor med inriktning prehospital sjukvård. Det finns två ambulansbilar i Köping och en i Arbogaregionen. Genom att vi betjänar också Hallstahammar och norra delen av Norberg finns även ambulansbilar i Hallstahammar och Fagersta.
Den här bilden är från den senaste trafikolyckan i  korsningen vid ”Majascheka.” Man har diskuterat att förlägga en ambulansstation där.

Ca 300 patienter besöker oss varje dag. Personalen på 46 arbetsplatser tar hand om dem på något sätt. Oftast kommer patienterna via vår akut-mottagning, en intern-medicinsk akutmottagning för området och medicinkliniken.

Bilden visar vår familjeläkarjourmottagning och akutmottagningen. När man ringer 1177 och blir hänvisad till familjeläkarjouren på akutmottagningen tror många då de går därifrån att de varit på akutmottagningen i Köping. De som servar familjeläkarna är personalen på akutmottagningen. Vi har ungefär 10 000 besök varje år.
 

Ett av våra akutrum där man gör s k triage när patienten kommit in och blir bedömd. Här tas de första akutproven och sedan görs en prioteringsbedömning hur fort och vart patienten skall föras.

Vårdavdelning 3

Vi har idag tre vårdavdelningar med respektive inriktning. Bilden är från avd 3, som är en mag- och tarmavdelning. Avd 1 sysslar med hjärt- och lungsjuk-domar, njursjukdomar och avd 2 har hand om strokepatienter. Vi har en hjärtintensivavdelning med 10 vårdplatser.

Normalt sett skall vi ha 84 vårdplatser på sjukhuset, men pga brist på sjuksköterskor och övrig personal har man dragit ner på antalet vårdplatser till 74. Först trodde man inte det skulle fungera, men det gör det.

Man kan också hamna direkt på sjukhusen i Örebro eller Västerås när man fått en hjärtinfarkt. Ambulansen skickar direkt Ekg, som tolkas av läkarna på HIA. Man kan då skicka en patient som befinner sig i Arboga direkt till Örebro för till exempel ballongsprängning (PCI).

För att sjukvården skall fungera, speciellt akutsjukvården, måste man ha möjligheter att investera i dyrbar medicinteknisk utrustning.

CT Röntgen

Bilden visar den gamla datortomografin. Vi har fått en ny, den näst bästa som finns, som ser ungefär likadan ut.

Bilden visar det gamla sättet att diagnostisera röntgenbilderna. Idag under jourtid skickas röntgenbilder till Sydney i Australien för tolkning av bilderna.

Operation.

Många tror att vi inte har någon operationsverksamhet. Bilden är nytagen på en artroskopi undersökning av ena knät på en kvinnlig patient. Landstinget utför operationer måndag till torsdag och på fredagar hyrs lokalerna ut till privat verksamhet.

Laboratoriet.

En servicefunktion för att kunna diagnostisera prover. Om man inte klarar det i Köping skickas proverna till Västerås.

Medicinmottagning
Medicinmottagningen består av flera undermottagningar som varan-, hjärt-, diabetes- dietistmottagning osv. Ca 350 personer jobbar inom medicinkliniken som är sjukhuset största arbetsplats och klinik.

Dialys

På dialysmottagningen har vi också en njurmottagning. Idag har vi en hårdbelastning på dialysmottagningen och har tankar på att bygga ut den med ett par platser. För ca 20 år sedan hade Köping ingen dialysavdelning. Patienterna skickades då till Uppsala, senare till Västerås och sedan 20 år har vi en egen dialysavdelning i Köping. En del dialyspatienter kan göra sk hemdialys i det egna hemmet.

Normalt sett får patienten dialys 3 ggr/vecka och idag är det fullbelagt på dialysavdelningen. Problemet är brist på njurdonationer.

Endoskopi

Köpings lasarett bedriver också endoskopiverksamhet. Man tar vävnadsprover för att göra kontroller av olika slag. Den här avdelningen har också hård belastning. Just nu har vi övertidskörningar på lördagar för att korta kön.

Ögonmottagning

Det finns ett antal öppenvårdsmottagningar som betjänas av personal eller läkare från Västerås. T ex har vi ögonmottagning, gyn.mottagning, öron-näs-och halsmottagning, hörcentral, barnmottagning osv. Den mest basala sjukvården kan vi göra här i Köping.

Rehabilitering

Rehabilitering. Här har vi också en gammal trotjänare, Sigrid Henning, som började redan 1954 på sjukhuset som kurator och startade upp en mycket bra rehabiliteringsverksamhet. Först med kuratorer, två år senare kom Maj Carlsson som startade arbetsterapiverksamhet. Sedan dess har det hela tiden växt och idag har vi en modern rehabenhet med sjukgymnastik, vattenbassäng, arbetsterapi, kurator och logoped för att kunna stödja vårdavdelningarna och den medicinska behandlingen.

Privat familjeläkarverksamhet finns också på sjukhuset, Mitt Hjärta, som över-tog Caremas verksamhet samt den landstingsägda ute på vårdcentralen Ullvi – Tuna

Hälsocenter är den senast tillkomna verksamheten på sjukhuset. Den jobbar med förebyggande, om man t ex vill sluta röka, bättre motion och kostvanor.

Den senaste verksamheten vi har förlorat är journalarkivet, som upphörde den 1 oktober 2013. Journalerna överfördes till länsarkivet på Eriksborg i Västerås, Det medför ibland bekymmer för patienter som vill ha ut gamla journaler bl a för försäkringsfrågor.

Apoteket är en bra service för sjukhusets öppenvårdspatienter

• • • 1 del såpa
    • 1 del ryggsprit
    • 1 del vatten

Liggsår

Förr kunde det se ut så här. Om man inte hade tillgång till kloka gubbar och gummor är ovanstående ett recept som jag fick lära mig av en undersköterska som jobbade på ett äldreboende i Västerås.

Driftavdelning
En stor serviceverksamhet för att allt skall kunna fungera är driftavdelningen. På bilden driftchef Jörgen Andersson. Den senast tillkomna anläggningen är reservkraftsanläggningen. Vi är naturligtvis helt beroende av ström. Får man ingen ström till sjukhuset fungerar ingenting. Allt drivs med elektricitet, exempelvis datorer, medicinteknisk utrustning. Det kan finnas vissa som går på luft, men det mesta är ström. För all utrustning som är livsviktig för patienterna finns s k batteriuppbackning. Idag kan vi köra hela sjukhuset på hundraprocentig reservkraft, tidigare var det 65%.

All mat till patienterna kommer från Västerås, s k Kokill, i kylda lastbilar varje morgon vid 9-tiden. Maten ställs in i kyl och värms upp till kl. 12 och kl. 17. Restaurangen är privatägd och någon personal-matsal har vi inte längre.

Restaurangen

Städ och hygien är viktiga moment idag. Ju bättre vi är på hygien desto mer pengar får vi till verksamheten.

Bild 47+48

Frisör och vaktmästeri.

Sjukhuskyrkan. Vår sjukhuspräst Bo Center är en av de bästa sjukhuspräster vi har i landet. Han är musikalisk, spelar och sjunger vid olika tillfällen och tar hand om sörjande människor på ett mycket bra sätt. Sjukhuskyrkan har bedrivit såväl dop som bröllop på sjukhuset.

Sjukhuskyrkan.

Alla kommer tyvärr inte hem från sjukhuset friska och krya. En del måste tyvärr lämna oss. Köpings sjukhus är det enda sjukhuset i länet som tillsammans med Svenska kyrkan och övriga trossamfund förrättar regelrätta begravningar.

Ända sedan Köping fick sitt första lasarett 1868 och tills idag har bekymren varit desamma. År 1976 var vi tvungna stänga medicinkliniken pga personalbrist. År 1962, när det nya sjukhuset byggdes och som vi trodde skulle räcka till länge, visade sig bekymmer redan 3-4 år senare. Det uppstod svårigheter att anställa personal. Dessa bekymmer har följt oss hela tiden. Ekonomin är också ett problem. Under 1970-80-talet kunde vi köpa hur mycket som helst, idag går inte det.

Finansieringen av Köpings första sjukhus sköttes med hjälp av brännvinsskatt. Det gällde inte bara Köping, mycket av sjukvården i länet beskattades med brännvin. En fundering är: Var det bra att folk söp så att man fick in lite pengar eller var det dåligt att man fick en mängd patienter med bekymmer för att de drack sprit.

Avslutningsvis en historia om samarbetet mellan sjukhuset och övriga intressenter och näringsidkare här i Köping.

I början av min karriär inom ambulanssjukvården skulle man göra mycket praktik. Bland annat se till att hålla luftvägarna fria på patienterna för att få ner lite luft om patienten inte kunde andas. Detta gjordes på operations-verksamheten. En dag när jag gick på operation var det en ortopedisk operation som var ganska invecklad. Precis i det kritiska skedet, vad händer då? Operationssköterskan råkar stöta till operatören/läkaren, han tappar sina glasögon. När man opererar har man specialglasögon: Glaset ramlade ur bågarna och det blev problem. Ingen annan läkare kunde fortsätta operationen. Patienten måste i det kritiska läget få sin operation genomförd. Hur ska vi lösa detta? Den förste man tittar på är mej, mej kunde de undvara. De andra behövdes för att hålla liv i patienten. Jag ringer till Bröderna Åhs, optikerfirma, förklarar att vi håller på att operera en patient och glaset har ramlat ur operatörens glasögonbågar. Javisst. Jag åker dit, där är dörren öppen, tre optiker står innanför dörren, kastar sig över glasögonen. Allt tog fem minuter. Jag åker tillbaka till operationsavdelningen och operationen kunde fortsätta.

Så har det alltid varit i Köping. Om vi har ringt från sjukhuset och bett om hjälp har alla ställt upp. Vi känner att vi har kommuninvånarna och näringslivet bakom ryggen när vi får bekymmer.