Datum: 17 maj 2010
Föreläsare: Gunnar Wallgren och Henrik Silfverbrand
Gunnar Wallgren
Henrik Silverbrand
Med den starka traditionen som ledstjärna startades Djursjukhuset Strömsholm
1964. Affärsidén är sedan dess att bedriva kvalificerad djursjukvård i
Strömsholm och samtidigt bidra till den internationella veterinärmedicinska
utvecklingen som helhet.
Regiondjursjukhusets ledord har genom alla år varit: Kompetens, Erfarenhet,
Resurser och Omtanke. De är lika aktuella som någonsin och helt avgörande
inför framtiden. För ett antal år sedan infördes normer för vilka krav som ställs
på en djursjukvårdsanläggning för att den skall få benämnas regiondjursjukhus,
djursjukhus eller klinik. Varje nivå har stränga och specifika krav på resurser,
kompetens och service.
Svenska djursjukhusföreningen införde de nya normerna för att hjälpa
djurägarna att hitta rätt kompetens och resurser samt att tillförsäkra hög kvalitet
och servicenivå.
Stiftelsen Strömsholm Djursjukvård är huvudman för Regiondjursjukhuset,
Regionhästsjukhuset Strömsholm och för filialerna i Västerås, Eskilstuna,
Köping, Enköping och Sundbyholm Hästklinik. Regiondjursjukhuset tar emot
drygt 43000 patienter varje år. Sjukhuset har också en egen djurägarförening.
Samtliga bilder i texten kommer från Veterinärhistoriska museet i Skara.
Det är svårt att avgöra om det rör sig om ett veterinärt ingrepp. Av bilden
framgår att det har gjorts en sammanbindning av benen och en man som utför
någon handling med en skalpell.
Tämjning av häst.
Häst är ett djur som är lätt att använda.
Att färdas med häst var den tidens snabbaste sätt att förflytta sig.
När människan lyckats tämja hästen kom den att användas både för fredliga
och krigiska ändamål
Då började också vårt ansvar för hälsa och välbefinnande hos de djur som vi
tagit i vår tjänst, bl a hästen. I bibeln, Lukas 14:5, står att läsa ”Om någon av
eder har en åsna eller oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och
drager upp den, jämväl på sabbatsdagen.”. Det var således tillåtet att rädda
djuren även om det var söndag, en dag som annars var helig. Det gällde långt in
i vår tid. Man hässjade exempelvis inte hö på en söndag.
Hammurabis lag från c.a 1750 f.Kr
§ 224. Om ox- eller åsneläkaren har behandlat ett svårt sår hos en oxe eller en
åsna och läkt det, skall ägaren till oxen eller åsnan åt läkaren ge en
sjättedels sekel silver.
§ 225. Om han behandlat en oxe eller en åsna för ett svårt sår och förorsakat
djurets död, skall han ge fjärdedelen av dess värde till oxens eller åsnans
ägare
Förlossning
En gammal förlossningsmetod som användes för ca 4000 år sedan. Men
egentligen handlar det om samma hantverk idag. Vissa andra ingrepp kunde
göras.
Kastration på stående häst
Länge utfördes kastration på liggande häst. Hur man hanterade hästen och
smärtan är oklart, men på något sätt drogades hästen. Man kunde ge lavemang
mot förstoppningskolik, men man gav också mediciner bakifrån. Det är ett bra
och effektivt upptag i ändtarmen.
 |
|
 |
Innan det fanns utbildade veterinärer skötte stallmästarna hästsjukvården.
Kunskaperna samlades hos stallmästarna – de som hade ansvar för krigsmaktens
hästar. Det fanns kungsladugårdar och regementen med hästar. Sjukvården
anförtroddes ofta åt hovslagare. De var vana att hantera hästar och har ända fram
i vår tid även arbetat med tandvård. Det hände ibland att hovslagaren även drog
ut tänder på människor.
År 1750 kom de första egentliga tjänsteveterinärerna. De arbetade med de
smittsamma djursjukdomarna, t ex hästpest. Man visste inte så mycket om
smittorisker, trodde att det var ”någon däruppe eller därnere” som styrde och
ställde.
Den 2 november 1750 förordnade Collegium medicum medicine studiosus
Erland Tursén att mot ett årligt arvode om 500 riksdaler silvermynt ”då
kreatursfarsot yppar sig i någon provins, resa i orten, öppna kreaturen, upprätta
Historiam morbi samt sina röhn till landets tjänst af trycket allmänna göra”.
Han betecknas tillsammans med Karl Dahlman Eskilsson som Sveriges förste
tjänsteveterinär.
Boskapspesten var den direkta anledningen till att den första veterinärskolan
startade i Lyon 1762. Redan 1763 skickade svenska regeringen tre stipendiater
till Lyon. På Carl von Linnés inrådan var en av dem Peter Hernquist, en man
från Skaratrakten och som var en duktig naturvetenskapsman och skicklig i
många ämnen såsom växtlighet och matematik ”ty han en av de bästa wij nu
äga uti naturwetenskapen”. Hernquist köpte sig en gammal häst och drog vidare
till Paris och till Etienne Lafosse som startat en veterinärskola där.
Illustration ur Lafosses lärobok. Cours d´Hippiatrique
Avsikten är förmodligen att hästen skall illustrera alla tänkbara sjukdomar en
häst kunde få. På den tiden var skador av seltyp ofta förekommande och
orsakade abscesser och flegmon.
Hernquist återvände till Sverige och Skara efter tre års vistelse i Paris. Det fanns
inte så gott om jobb att tillgå men veterinärer skulle även tjänstgöra som
klockare, vara lärare och spela orgel i kyrkan. De var lite av mångsysslare.
Hernquist fick i uppdrag att projektera för en svensk veterinärskola. Redan på
sommaren 1770 kunde han presentera en plan för en veterinärskola, placerad i
Stockholm. Han blev lektor i matematik i Skara 1773 och började undervisa
djäknarna – de flesta blivande präster – i veterinärvetenskap, detta med
biskopens goda minne. Prästerna var ju ofta de ende boklärde och fick ofta bistå
församlingsborna med råd och dåd i diverse frågor. Vart Hernquist än kom
agiterade han för sin dröm – Sveriges första veterinärskola.
De som skulle utbildas till veterinärer skulle vara duktiga karlar med en sund
”kroppskomplexion”, det man idag kallar kroppskonstitution. Idag är en sund
kroppskonstitution inte ett krav. När jag började på veterinärhögskolan år 1968
blev man läkarundersökt och den som inte var helt frisk blev inte antagen.
Läroplanen på Hernquist tid såg ut så här:
Eleverna läras
a. Att läsa, skriva och kristendomen
b. Aritmetiken
c. Den praktiska matematiken, mekaniken, hydrauliken, optiken , akustiken
d. Det oundgängligaste av fysiken
e. Naturalhistorien
f 1. Materia oeconomica vartill höra ätvaror, fabriksfärg- ämnen, svenska trän,
buskar, äng, trägårdsämnen
f 2. Materia medica : saker brukliga i Medicinen
Medicina Theoreticae Pars I
A. Chemia Physica 2.Medica 3.Pharmaceutica 4 Oeconom.
5 Ruralis ( Åkerbruk, ängsskötsel, skogsplantering, trägårdsskötsel och
Chemia Domestica) Pars !!
B. Anatomia Corporis Humani et Brutorum
C. Physiologia, läran om den friska kroppens förmögenheter och verkningar.
D. Pathologia generalis. Grunder om folks och djurs sjukd.
E. Therapia Generalis uppgiver botemedel som är
conserverande, praeserverande, botande, lindrande
eller specifiqua
Medicina Practica
F. Classes, Genera et species Morborum
G. Invärtes brukade medel för vart och ett species efter olika indikation.
H. Utvärtes applicerade medel
I , Chirurgiska operationer
K. Formula Zooticae et Dispensatorium Zooticum
(=recept o doseringar för djur)
Avsikten var att eleverna skulle ha en bred kunskapsbas och sedan bli mer och
mer medicinskt inriktade.
Totalt utbildade Hernquist 150 djurläkare, men bara ett fåtal försörjde sig som
sådana, många hade sin huvudsakliga försörjning som klockare, andra som
hovslagare eller fältskärer.
Sven Adolph Norling. (1785 – 1858)
Norling var en riktig kraftkarl. Han var inte lika bokligt bildad som Hernquist
men var mer en praktikens man. Bilden, som också är ett vykort, beskriver
Norlings färd över isar genom Sverige upp till Stockholm med sin vackra hingst
Sultan.
På 1820-talet fick Norling uppdraget att starta en veterinärinrättning i
Stockholm. Under Norlings tid utexaminerades 207 elever, varav c:a 30 från
Norge och Finland
• Ett 30-tal slutade med hovslagarexamen och
fick sin försörjning i armén
• C:a 50 blev militärveterinärer. Det skulle finnas en på varje regemente.
• Ungefär lika många blev länsdjurläkare
• Ett 70-tal blev praktiserande veterinärer
• Övriga blev lärare vid veterinärskolorna.
Dessa elever fick mera veterinära sysslor. Norling har inte dokumenterat så
mycket, då han mera var en praktikens man och ”ointresserad av katedral
undervisning”. Ansvaret för undervisningen i de grundläggande ämnena
tilldelades en ”theoretices professor” och uppehölls under lång tid av läkare.
Till slut blev situationen ohållbar och Norling avskedades under förnedrande
former 1856. Han återvände till sin föreståndartjänst i Skara. Norling avled 1858
och begravdes intill Hernquist.
Johan G. Hj. Kinberg
Fredrik A. Lundberg
Ledningen lades i händerna på dessa två läkare som hade hand om den katedrala
utbildningen med bl a anatomi. Det ledde till att veterinärmedicinen blev en
självständig vetenskaplig disciplin. Till detta bidrog medicinska framsteg. Man
började inse att det fanns smittorisker.
• Virchow – cellularpatologien
• Pasteur – bakteriologien
• Koch – tuberkelbacillen
• Mendel – genetiken
Från och med år 1870 var studentexamen ett krav för antagning till
veterinärhögskolan.
Mössa och kavaj skulle bäras under undervisningen.
Hurtiga glada studenter som lär sig anatomi. På bilden ses ett bäcken som är
upp- och nedvänt.
 Den första veterinärtidskriften |
|
Veterinärinstitutet i kvarteret Veterinären vid Karlavägen i Stockholm
Det byggdes nya lokaler vid Karlavägen och Veterinärinrättningen blev
Veterinärinstitutet. Namnbytet gav upphov till smeknamnet ”Stutis” och
eleverna kallades för ”stutologer”. Sport var ett viktigt inslag i studentlivet.
Tennis till exempel var populärt. Klädseln lite annorlunda mot idag. Skolan
framhöll alltid vikten av idrott och många veterinärer har varit framgångsrika
och tagit något OS-guld, flera SM-tecken. Under min studietid minns jag två
kamrater som tävlade i friidrott i landslaget. Den idrott man var mest duktig i
var rodd. De gick upp klockan sex på morgonen och tränade rodd på
Brunnsviken.
Den kliniska undervisningen bedrevs mestadels utomhus. Bilden föreställer en kraftig arbetshäst som har en peroneus tertiusruptur.
Ett veck har bildats.
Hästens ben kan inte böjas ytterligare bakåt då peroneus tertius hindrar. Det uppstår en korvliknande bildning på baksidan.
Denna åkomma förekommer också idag och kan inträffa om hästen ramlar med bakbenet bakåt.
Hästen tillfrisknar ofta helt med vanlig konservativ behandling.
 |
|
Det första narkosliknande preparatet var Chloroform. Men man drog dock ofta
omkull hästen innan chloroformnarkosen lades på. Det har berättats att två
veterinärer kastrerade 90 hästar på en dag. Det gick till på så sätt att ett gäng
bonddrängar lade omkull hästarna och satte dit chloroformmasken, varefter de
ropade att ”Nu har vi en som sover”. Så fortsatte de tills alla hästar var
kastrerade, varefter hästarna släpptes ut på sommarbete. Det var nödvändigt att
byta emellanåt med den person som höll i masken, som var s k huvudliggare, för
att undvika att han själv skulle somna. Man hade arbetsrotation. En man som
jobbade tillsammans med veterinärerna på K4 i Umeå, och brukade åka hit med
hästar ibland, berättade att i Umeå när han sövde hästarna med eter eller
chloroform brukade han somna varje gång.
 John Vennerholm |
|
 |
|
Husen är robust byggda och är fortfarande i gott skick och flera av dem har
blivit byggnadsminnesmärke. Idag ligger Veterinärhögskolan i Uppsala och
lokalerna i Stockholm används för andra verksamheter. Fortfarande kan man
läsa på byggnaderna RIDHALL, KIRURGISKA KLINIKEN, osv. Dessutom
finns där också en staty av John Vennerholm.
Den förste svenska veterinären som disputerade för VMD-graden hette Erik
Agduhr, år 1920 på Karolinska Institutet. . Det blev startskottet för veterinärmedicinsk
forskning i mer modern bemärkelse. År 1935 fick Veterinärhögskolan
egen disputations- och promotionsrätt. Det dröjde dock ända fram till 1945
innan den första promoveringen ägde rum.
Från 1977 har SLU flyttat till Uppsala tillsammans med Skogshögskolan och
Lantbrukshögskolan. Aktiv verksamhet bedrevs i Skara under ett flertal år, men
det ansågs för dyrt att ha undervisning där för elever under några veckor.
 År 1914 |
|
 År 2004 |
 |
|
På Strömsholm fanns regementsveterinärer. Den siste regementsveterinären
hette Gunnar Svensson. Veterinären var högsta befäl när det gällde hästars hälsa.
Om till exempel översten hade ridit runt nere vid slottet på en halt häst kunde
regementsveterinären säga att överstens häst är halt och att översten måste stiga
av hästen och leda den hem.
Sjukstallet vid K2 i Helsingborg blev Sveriges första civila djursjukhus år 1954.
Veterinären hette Fritz Welius och anses vara det moderna djursjukhusets fader.
Djursjukhuset ägdes länge av Hushållningssällskapet, böndernas ”pengar”. Där
behandlade man under lång tid kor, gjorde kejsarsnitt på kor, opererade grisar
för bråck m m.
ATG har varit viktigt för hästsjukvården. I ATG:s regi har utbildats ett 50-tal
veterinärer. Till en början var utbildningen 3-årig men är numera 2-årig. För
närvarande finns det i Sverige 26 hästkliniker som drivs i ATG:s regi.
24 djursjukhus och 27 djurkliniker är anslutna till Svenska djursjukhusföreningen.
Ett flertal har praktiserat också hos oss på Strömsholm men numera
finns många djurkliniker där praktik kan ordnas. Vissa veckor praktiserar de på
röntgen på SLU, stuterier osv.
Smittskydd är viktigt och har varit framgångsrikt i många länder, inte minst i
Sverige. Behovet av åtgärder mot smittosamma sjukdomar var den direkta
orsaken till de första veterinärskolorna. Fram till 1830 var det fortfarande
länsläkarna som hade det yttersta ansvaret för smittskydd även bland djuren. Då
tillskapades länsveterinärtjänster i landets samtliga län och ansvaret flyttades
över till dem.
I den gamla s k Statsepizootolagen stod att om det uppstod en kreaturspest i
bygden, i den lag som gällde när jag gick utbildningen, kyrkor och skolor må
stängas. Allt för att stoppa smittspridning. Vissa djursjukdomar är mycket
smittsamma. Hästinfluensa sprids med vinden ca 100 meter, liksom mul- och
klövsjuka som kan spridas via vind och fåglar. Ett exempel är England där man
för några år sedan tvingades avliva tusentals kor som var smittade med mul- och
klövsjuka. BSE, galna ko-sjukan är ett annat exempel. Tidigare undersöktes
endast hjärna och ryggmärg på ett fåtal slaktade djur över en viss ålder med
misstänkt galna-kosjukan. Numera undersöks betydligt fler djur, vilket kostar
lantbruket ca 200 miljoner kronor på grund av bestämmelse i EU. Sverige är
betydligt bättre vad gäller smittskydd än England, som är en katastrof. Det är en
av anledningarna till att England drabbades av mul- och klövsjuka. Sjukdomen
börjar på grisar, som har lite atypiska symtom, men de har också små klövar.
Symtomen fanns också på får och i England säljs mängder av får. Ett får eller
lamm som slaktas på hösten kan ha haft tre olika ägare och betat på tre olika
beten. Om en ägare har en hage med gräs köper han in ett par tusen får som
betar där. När fåren betat av gräset säljs de vidare till någon annan som har en
hage. Allt sådant är hårt reglerat i Sverige. Ingen har tillåtelse ta in några djur
utan att de först har varit i karantän. Vid avel används semin, varför det inte
kommer in några nya handjur som kan vara smittbärande. Det stod att läsa en
insändare i Vlt att man tyckte det var konstigt att det skulle komma nya får, att
man gjorde embryotransfer på dem. Det kom embryon från Australien. Den som
skrivit insändaren hade inte förstått varför man gjorde så. Förklaringen var att
man inte skulle få in smittor och kunna få upp en besättning på några hundra
djur.
Mul- och klövsjuka går inte att bota. Där djur drabbats måste hela besättningen
avlivas samt om det finns besättningar några kilometer runtomkring. En längre
tid gjordes även tuberkulintest på kor. Vissa sjukdomar som överförs vid
betäckning har försvunnit.
Ansvaret för smittskyddet överfördes för c:a 100 år sedan på Statens Veterinärbakteriologiska
laboratorium – 1943 omdöpt till Statens Veterinärmedicinska
Anstalt – SVA – med Statsepizootologen som högsta tjänsteinnehavare.
Några viktiga farsoter
Campylobacterios
EHEC
Fågelinfluensa
Galna kosjukan – BSE
Mjältbrand (Anthrax)
Papegojsjuka
Salmonellos
Svininfluensa
Trikinos
Tuberkulos
Blåtunga
Boskapspest
Kvarka
Mul- & klövsjuka
Valpsjuka
EHEC är en smitta som ibland kommer med grönsaker. Det kommer från
nötkreaturens avföring. Om man vattnar grönsaker kan man få EHEC. Det blir
inflammerat när det blir djur inblandat och det uppstår zonoser. Fågelinfluensa
och nu senast svininfluensa, som är ett illa valt namn, eftersom alla sorts
influensor kommer från Arktis med olika sjöfåglar som flyger ner till Kina. I
Kina har man en mängd ankor i dammar utomhus. De smittas av dessa sjöfåglar
och smittan går sedan över till människan.
Alla grisar provtas för tricinos, en sjukdom som nästan inte finns i Sverige idag.
Man tar ut en liten muskeldel, njurtappen, krossar tio prov i en klump. Är provet
positivt beslagtas tio grisar och man undersöker vilken av dem som hade
sjukdomen. Sjukdomen är sällsynt och uppträder kanske vart tionde år.
Svinhusen idag är så väl tillstängda att enda risken är råttor som kan ta sig in.
Vildsvin däremot äter allting de kommer över, döda rävar, grävlingar, råttor
mm.
Mjältbrand upptäcktes på djur i Halland för något år sedan. Den bakterien kan
leva i jorden 50-100 år. När nya djupa diken grävs kan smittan dyka upp igen.
Mjältbrand kan också överföras på människan.
Samtliga djur skall genomgå en s.k. levande-djurs-besiktning före slakt. Synbart
sjuka djur sorteras bort. I dagens industrialiserade slakt sker besiktningen mera
efter löpande-bands-principen.
Samtliga slaktkroppar besiktigas efter ett noggrant fastlagt schema som
minimerar riskerna för att djur med sjukliga förändringar skall slinka igenom
kontrollen. Rutinarbetet utförs sedan 1967 av assistentpersonal men fortfarande
på veterinärens ansvar. Vid behov görs mikrobiologisk kontroll på det
bakteriologiska laboratorium som står till besiktningsveterinärens förfogande
Vid besiktningen godkända slaktkroppar skall förses med stämplar på sätt och
med utseende som är noggrant fastlagda i författningar utfärdade av central
myndighet Det är besiktningsveterinärens uppgift att se till att all hantering av
råvara och charkuterier sker på ett hygieniskt invändningsfritt sätt.
Fjäderfäslakten är underkastad motsvarande kontroll.
År 1945 fanns 1,7 miljoner mjölkkor i Sverige. Idag är den siffran nere i ca
300 000 kor, men de mjölkar precis lika mycket. Avel är den största anledningen
men också utfodringen. För ca 60 år sedan mjölkade en ko ganska bra under
några månader, varefter den sinade av ganska fort. Numera kan de mjölka upp
till ett och ett halvt år. En ko mjölkar 10-12 000 liter per år. Fodret är
högkvalitativt och är på gränsen vad digestionskanalen tål. Korna blir lätt lösa i
magen då de äter mycket proteinrikt foder. Hästar däremot äter hö av samma
kvalitet som tidigare. Hästar behöver inte lika mycket protein som kor utan
kräver mer energirik föda.
Stadsveterinärer anställdes i många större städer från 1880-talet och framåt. De
var verksamma vid den kommunala hälsovårdsmyndigheten. I deras arbetsuppgifter
ingick att utöva tillsyn över torghandel liksom över verksamheten i
saluhallen, i ev mejerier, mjölk- och andra livsmedelsbutiker. De skulle också se
till att bagaren hade rent mjöl på vågen etc. Stadsveterinärernas arbetsuppgifter
har numera övertagits av andra personalkategorier.
Tillräckligt underlag för att en veterinär skulle kunna försörja sig fanns bara på
de stora bruken, enstaka större gods eller mycket djurtäta områden.
Efter hand slog sig flera socknar tillsammans och anställde en veterinär mot
ackordsersättning i form av dels kontant lön, dels naturaförmåner.
Under andra hälften av 1800-talet tog hushållningssällskapen aktiv del i
tillskapandet av veterinärdistrikt
 |
|
 |
|
 |
|
 |
År 1934 indelades hela Sverige i 280 distrikt med en statligt avlönad veterinär i
varje som skulle vara tillgänglig 24 timmar per dygn hela året med undantag för
de lagstadgade semester veckorna. Han/hon fick verkligen leva upp till det
inledningsvis omnämnda bibelcitatet ” att draga upp åsnan eller oxen ur brunnen
jämväl på sabbatsdagen”.
Först på 1960-talet gjordes en omorganisation som möjliggjorde jourbyte och
sammanhängande veckovila.