Eva Melin Tonér f d distriktssköterska i Sala
Intervjudatum: 18 maj 2009
Intervjuare: Inga-Lill Holm
Intervjuad: Eva Melin Tonér f.d. distriktssköterska i Sala
Eva Melin Tonér föddes 1935 I St Tuna församling i Dalarna.
Fadern var pastor och familjen flyttade runt en del.
När Eva var 10 år kom familjen till Västerås och hon började i flickskolan.
Efter avslutad skolgång funderade Eva på att bli arbetsterapeut men en klasskamrat
fick henne att söka in på S:t Eriks sjuksköterskeskola i Stockholm i stället, och där började hon 1955 och tog examen 1958 som en av de första sjuksköterskorna som fick legitimation.
1959 flyttade Eva till Västerås och arbetade på lasarettet på olika avdelningar och en tid
även som sjuksköterska på Karlslunds ålderdomshem.
1964 kom hon till Sala och arbetade först på laboratoriet på gamla lasarettet och sedan på
laboratoriet på Salberga sjukhus. Hon hade som färdig sjuksköterska gått en lab-utbildning på
S:t Eriks sjukhus.
Efter olika vikariat på Sala lasarett och läkarstation gick Eva distriktssköterskeutbildningen i
Västerås och blev klar 1977 och fick då tjänst i Sala.
Dåvarande distriktssköterskemottagning låg på Drottninggatan 11 och det var trångt och besvärligt men 1981 var den nya vårdcentralen färdig och arbetsförhållandena förbättrades.
Hembesöken var många och på helgerna gällde det att ta hand om både Sala och Heby kommuns patienter. Det blev många mil.
Undersköterskor kom in i öppen vården och kvälls- o nattpatruller i samarbete med kommunen.
Eva berättar om det goda samarbetet med hemtjänsten, distriktsläkarmottagningen och
inte minst med långvårdsmottagningen.
Hon berättar också om arbetets innehåll och om hur det kunde se ut i ”stugorna”.
Före mobiltelefonens tid var kommunikationen ett stort problem.
I början av 1994 kom familjeläkarverksamheten i gång.
Nya arbetsuppgifter kom in i bilden. Hälsoundersökningar, deltaga i läkarmottagning
och telefonrådgivning. Hela verksamheten var fokuserad på läkaren och distriktssköterskans roll förändrades. En gammal väl inarbetad arbetsgrupp splittrades. Självständigheten försvann.
Datoriseringen upplevde Eva som hemsk. Dålig utbildning och introduktion. Att dokumentera
på datorn tog mycket längre tid.
De sista fyra åren innan pensioneringen 1998 upplevde Eva som mycket jobbiga och stressiga. Hon har nu ett bra liv. Har flyttat till Göteborg för att bo nära en systerdotter med familj.